På 1100-talet gick gränsen mot Norge mycket nära Edsleskog. Se artikel Hembygden Dalsland 1996, John Landälv.

Det var viktigt att liksom ovan ”muta in” området, både för kung och biskop. Biskop var Bengt den gode. Kung var Knut Eriksson. Bengt anlade ett flertal kyrkor i Västergötland, byggde broar, var en av dåvarande rikets förmögnaste personer.

Att bönder, på eget initiativ, skulle ha ansökt om och byggt och betalat för en sockenkyrka ( se Västgötalagens kyrkobalk) är ej troligt.

Något anläggande på en allmänning kan ej ha varit aktuell, varken socken eller härad fanns på 1100-talet. Någon helgontradition fanns inte i Edsleskog, som på 1100-talet kunde föranleda ett kyrkbygge. Utan jag tror man får se det som ett maktpolitiskt företag av kung och biskop i samråd.

En kristen utpost helt enkelt.

Om man byggt en vanlig sockenkyrka, så gäller prästbord och prästbol, enligt Västgötalagen. Den territoriella marken måste i så fall ha upplåtits genom t ex huvudtionde, under odalsrättsliga villkor. Detta var dock inte alls bra för kyrkan. Man kan istället tänka sig att en storman, känd av biskop eller kungen upplät mark åt kyrkan och kanske fick stora egendomar i utbyte på annat håll i stiftet. Platsen för en stormanna gård är trolig.

Området som kom att bli socken, var hedniskt och att en präst blev överfallen tror jag hänger ihop med det. Sägnen talar om ynglingar som var berusade och inte fick nöjet att manipulera en stunds underhållning i kyrkan, eller smaka på det medförda vinet, etc...prästen hette Nicolaus, Nils, eller Niels och kan ha varit av vilken nationalitet som helst. Han behövde nödvändigtvis inte ens kunna tala svenska, vilket kanske eggade de mobbande ynglingarna ytterligare. Nils etc. var ett namn som antogs i norden först på 1100-talet, men var vanligt i Danmark eller på kontinenten.

Men jag tror man får ta hela historien med ”fulla ynglingar från Högheden” med en stor nypa salt. I Påvens brev 1220 preciseras öht inget mer än att onda människor dödat Nils. Var det biskopen som själv hjälpt till att format legendhistorien? Mycket pengar stod på spel, både för hans stift och för påven Honorius. Det enda man vet är att prästen ( presbyteri) hette Nicolaus ( Nils Niels etc) blev dödad av ”onda människor, gudlösa etc). En martyr, betydde möjligheter till avlatshandel. Det gagnade både biskop Bengt och påven, och det visste de båda.

Anläggandet av kyrka i Edsleskog bör ha skett på 1100-talet. Många kyrkor anlades då över hela stiftet. Det speciella för Edsleskog är att det var i ödemarken – men det kan förklaras av revirmarkering- inte att det var så mycket folk där som ville ha en kyrka. Kanske snarare tvärtom. Eftersom det innebar skatter, nya skatter. Det speciella är att den byggdes av tegel. Men, det är inte säkert att det var den första kyrkan. Först när denna ev hade brunnit och Nils martyrlegend börjat uppstå, började bygget av den treskeppiga kyrkan, i tegel. Det kan ha skett redan vid 1100-talets slut.

Att bygga i tegel var en nyhet i Sverige vid 1200-talets början. Men inte i Danmark, eller på kontinenten. Det anförs ibland att det var tiggar ordnarna som införde denna nyhet i Sverige. Det är en sanning med modifikation. I Vitsköle på Jylland var det Cistercienser som stod för det klosterbygget, med hjälp av de fördrivna munkarna från Varnhem. Detta var 1158. Men de som i verkligheten utförde arbetet var lekmän, konverserna, fratris barbati,”de skäggiga bröderna” som var munkar och mycket skickliga i allt hantverk. De tjänade Gud genom sitt arbete, hade tillgång till klosterområdet och kyrkan, men kunde röra sig utanför klostermurarna. På samma sätt har det naturligtvis skett i Edsleskog. Att tillverka och bygga med tegel kunde de långt tidigare än tiggarordnarnas predikobröder.