Alvastra t ex

"Det mesta av det praktiska arbetet sköttes dock av lekbröderna, konverserna. De hade precis som munkarna avlagt löftena om fattigdom, lydnad och kyskhet, men deltog inte lika mycket i de dagliga bönerna och de firade egna mässor. De tjänade istället Gud genom kroppsarbete; som hantverkare, byggnadsarbetare och jordbrukare. Lekbrödernas stora yrkesskicklighet bidrog starkt till cisterciensernas framgångar. I de tidiga klostren var de också ofta fler än munkarna; till exempel i Clairvaux fanns det 300 lekbröder och 200 munkar. De kallades också för fratres barbati - skäggiga bröder - eftersom de till skillnad från munkarna fick bära skägg. De hade också tillåtelse att arbeta utanför klostrets murar — munkarna fick i princip inte gå utanför dem. Enligt reglerna skulle klostret vara självförsörjande. I själva verket kan ett medeltida cisterciensklost Lekbröderna tjänade Gud bl.a. som klostrets byggnadsarbetare. liknas vid ett storföretag med många verksamhetsgrenar, där lekbröderna spelade en stor roll. Troligtvis utfördes en stor del av kroppsarbetet också av daglönare och landbor. Utanför klostrens murar fanns olika verkstäder som tegelbruk, smedjor, garverier och glasmästarverkstäder. Munkarna bryggde också sitt eget öl. Fynd av hovslagarverktyg vid Alvastra visar att hästar fick sina hovar skötta på platsen. Förutom jordbruksmark och odlingar, ägde klostret olika fiskevatten. Munkarna fick i princip inte äta kött. Därför var fisk en viktig föda; inte minst vid fastan. Klostret ägde även vattendrivna kvarnar och sågar. Alvastra kloster kan också ha haft del i hyttor för järnframställning. De tidiga cisterciensklostren på kontinenten hade så kallade grangier. Det var enheter utanför själva klostret som skötte dess jordbruk, skogsbruk, vinodling eller vad som nu producerades på just den platsen. Från början hade grangierna enbart lekbröder som arbetskraft. Vi vet inte säkert om Alvastra har haft några grangier; men kanske har området ner till Ålebäcken och Vättern ingått i en så kallad hemgrangie."